-de mest sjuka äldre

De mest sjuka äldre – sjukvårdens mesta besökare, de med mest, flest och oftast förekommande behov av vård. Men också den grupp som riskerar få vänta längst och få resa mest ”i onödan”.
De flesta har flera samtidiga sjukdomar, många lider också av kognitiv svikt, dvs de kan ha svårt att orientera sig i tid och rum, blir lätt förvirrade.
Runt denna patiengrupp måste vi bli mycket bättre på att samordna oss.
Varje enhet för sig gör som regel ett utmärkt jobb: sjuksköterskor på särskilda boenden, hemsjukvårdens personal, läkare och distriktssköterskor – numera även särskilda äldresjuksköterskor på vårdcentralerna och all vårdpersonal på våra sjukhus.
Men, det finns ett stort problem…
Dessa mest sjuka äldre rör sig ofta i en loop mellan dessa olika instanser. På boendet är kommunen huvudman, på vårdcentralen primärvården och på akuten är det sjukhuset som är ansvarigt för vården och omsorgen.

Och däremellan brister kommunikation och kunskapsöverföring.

Det finns rutiner, om vilka vi är överens, men de efterföljs inte.

Och inom vissa områden behöver vi skapa riktlinjer för hur vi samarbetar – så att det blir människan och hans/hennes vårdbehov som hamnar i centrum, inte organisationsgränser.

Sjukhus är helt rätt ställen att vara på när man är i behov av sjukhusvård. Om det inte denna typ av vård som är det bästa, är inte sjukhus särskilt bra platser för sköra patienter.

Där finns nämligen (förutom god vård) risk för olika typer av smitta, att falla, att drabbas av trycksår, att drabbas av/få förvärrade förvirringstillstånd pga en okänd miljö.

Med andra ord – en del vård skulle utföras bättre på andra ställen än på sjukhuset.

Därför arbetar nu GrönBlå Samverkan med att förbättra den nära vården. Tex genom hembesöksteam – bättre att frisk personal reser än att sjuka patienter gör det. Vi förflyttar mer av vården från slutenvård till öppenvård och från sjukhusvård till primärvård.

Det är ett långsiktigt arbete som kommer kräva stor uthållighet och engagemang från alla inblandade.

Men jag är övertygad om att det kommer vara väl värt det.

-Kommer det att kosta, frågar sig vän av ordning. Ja, det kommer det. Men, förutom det huvudsakliga syftet nämligen en kvalitetshöjning, är det också ekonomiskt försvarbart:

Vi kan alltså med gott samvete förstärka primärvården och arbeta vidare med hembesöksteamen. Om dessa har jag f.ö bloggat tidigare.

En del återstår att göra. Och det måste vi göra tillsammans – alla inblandade huvudmän.

I en rapport, framtagen av Verksamhetsområdet Medicin/Geriatrik/Akutmottagning (tack, Maria Taranger för rapporten!) listas följande frågor som behöver diskuteras mellan kommun, primärvård, sjukhus:

-Fanns tillräckligt med medicinskt stöd på boendet för att patienten skulle kunna vara kvar?

– Var detta det bästa för patienten och enligt dennes önskemål?

-Fanns det möjlighet att få dö i hemmet?

– Hur många gamla avstår man från att skicka in?

-Hur hade sjukhuset planerat för patienten vid det föregående vårdtillfället?

-Får personalen på SÄBO/korttidsenheter tillräckligt medicinskt stöd?

– Hade patienten sluppit åka in om primärvårdsläkare bedömt på plats?

– Vårdas patienterna där de vill?

– Får de adekvat symtomlindring?

– Får de närstående stöd?

– Hur tillgodoser vi behovet av omsorg?

– Hur arbetar vi med de mest sköra äldre?

Och om någon tycker att här finns vissa likheter med arbetssättet Personcentrerad vård – Ja, då har du alldeles rätt!

Men det kräver ett alldeles eget blogginlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *