FridhemDu som är intresserad av frågor kring vård och omsorg har säkert läst rapporten ”Empati och high tech”.
Om inte finns den att ladda ner här: http://www.regeringen.se/sb/d/15974
Läs och bli glad (ord som inte så ofta kan sägas om statliga utredningar…)!

I fredags eftermiddag besökte jag ett äldreboende som redan i dag förenar empati och high tech. Och dessutom förenar generationer genom ett IT-projekt – IT-piloterna. Ett projekt som involverar arbetslösa ungdomar. Se där – mina tre favoritämnen på en och samma gång: unga, äldre och teknik.

Media vill gärna framställa svensk äldreomsorg som förlegad, personalen som okunnig, gärna ondsint. Omtanke om de boende, som att inte väcka dem mitt i natten för byte av inkontinensskydd, framställs som snålhet.

Och visst finns ställen med, som det brukar heta ”förbättringspotential”… Min erfarenhet är dock att den personal jag träffar är väldigt engagerade i sitt jobb. Omtänksamma mot de boende. Och väl medvetna om krassa ekonomiska villkor som styr verksamheten.

Och det är där empati och high tech kommer in i bilden. För de är inte ett motsatspar, utan tvärtom komplement. Låt mig säga det direkt – utan empati bör man inte arbeta med människor. Alls.

Med teknikens hjälp kan man frigöra mer tid för kvalitativt arbete. Och tekniken i sig är kvalitetshöjande.

I den strålande septembersolen sitter jag med enhetschefen Fredrik Hein och projektansvariga Biljana Cjepanica ute i trädgården. Framför en prunkande liten trädgård med solrosor, rabarber och lavendel. Planterad av personal och boende.

På Fridhem pågår två parallella It-projekt: IT-lyftet som handlar om kompetenshöjning för vård-och omsorgspersonal och IT-piloterna som riktar sig till unga arbetslösa.

på Fridhem använder man både spelkonsoller och iPads. Biljana berättar om en demenssjuk boende som till varje pris ska ta tåget ”hem”. Genom iPaden kan hon avleda uppmärksamheten, samtidigt som de pratar om ”hemma”. På skärmen kan de göra virtuella besök i den lilla finska staden, de kan kolla biljettpriser och avgångstider. Efter att gemensam ha konstaterat att de var alldeles för dyrt, är den boende nöjd med att stanna. Och har fått återse några bekanta stadsmiljöer.

Eftersom ett flertal boende har annan bakgrund än svensk kommer tekniken väl till pass för att hitta såväl musik som inspelade tal på de boendes hemspråk. När demensen bryter ut glömmer många sitt andra-språk, svenskan, och känner sig trygga och tillfreds med att få höra ”sitt” språk talas eller sjungas.

En av de boende var så svårt sjuk att han enbart kunde ligga till sängs. Att då få rulla ut på den lilla altanen, brevid blomsterrabatten, och få lyssna till Spotify – på sin favoritmusik på sitt eget språk, det höjer ändå livskvaliteten även när man mår som sämst.

Och nu måste jag faktiskt få göra lite reklam: Spotify sponsrar äldreboende med fritt abonnemang. Heder åt dem!

Häromdagen kom också en forskningsrapport som visar att hjärnan faktiskt föryngra genom spel. Sedan en tid tillbaka används också spelkonsoller som hjälpmedel vid tex tehabilitering av strokepatienter.

Det kan vara svårt att förklara för någon hur man ska låtsas ”plocka äpplen”  (ni vet den gamla hederliga ‘husmorsgymnastiken’) genom spelet blir det visuellt – man ser faktiskt bollarna och kan sträcka sig efter dem.

Vill man istället uppnå lugn och harmoni i rummet, kan bollspelet lätt bytas ut mot en sprakande brasa eller ett akvarium på TV-skärmen.

Tekniken kan aldrig ersätta mänsklig omsorg och omvårdnad, men kan mycket väl komplettera den.

Och med dessa teknikprojekt får dessutom unga som står långt från arbetsmarknaden en grundutbildning, en chans till kortare anställning – och därmed något riktigt bra att skriva i sitt cv. Och chansen till ytterligare anställningar ökar.

Vi för också ett långt resonemang kring ytterligare teknik. Tex exoskelett och robotkatten. Och enklare saker, som höftbyxor. Både Fredrik och Biljana upplever att det finns en ovilja att satsa ekonomiskt på sånt som upplevs dyrt. Fredrik tar höftledsfrakturer som exempel. Hur mycket större är inte kostnaden för en ambulanstransport, operation, eftervård, eventuella bostadsanpassningar, ställt i relation till en höftbyxa? Men… Det är det här med stuprören… Kostnaden för operationen mm drabbar inte kommunen. Det gör kostnaden för byxorna.

Robotkatten är, på ren svenska, skitdyr. Men kan den få en enda gammal demenssjuk människa at sitta kvar i fåtöljens trygga famn istället för att förirra sig ut på E45, ja, då har den betalat sig.

Fram med den gamla käpphästen igen: Vi MÅSTE få en helhetssyn på sjukvård, vård och omsorg av äldre. Vi måste ha en väl fungerande vårdkedja där äldre snabbt kommer in i sjukvården vid behov och lika snabbt kommer hem till ett välfungerande boende när de är färdigbehandlade. Och oavsett om det är ett eget boende eller ett särskilt boende finns gott om teknik utvecklad redan nu för att göra livet både säkrare och behagligare. Rent av roligare. För roligt MÅSTE man få ha, även när man är gammal.

Ert sista litet exempel för att illustrera detta: en demenssjuk man är nästan inte kontaktbar. Hur gör man livet roligare för honom? Jo, genom ”Tom Cat”. Ett kattspel med en katt som härmar vad man säg med en rolig röst. Mannen ”pratar” med iPaden och skrattar så han nästan kiknar när katten härmar honom. Hur prissätter man det skrattet?…

 

Kommentarer